Allt ja nånsin kmr böhöva i mitt liv: Green Day <3
Gråter. Green Day lyssnas. Saknar. Di. Allt annat.
Ja vet int vart denhär världen e på väg. Men de sjr ja, ja hänger int me. Ja ha fastna. Ni ska int nu förstå mej fel.
Ja menar mer som att ja int e på väg nånstans me mitt liv. Men igen finns dendär kännslan där, ja väntar, på nåt. Fråga int vad, fö de vet int ja själv hlr.
Ja har bara inga förväntningar elr fantasier om framtiden.
Å alla flickor i denhär åldern jagar pojkar. Ja årkar int bara me sånt. Om en bra sku kma imot å ta de första stege så kanske, men de sku måsta va nå seriöst.
Nu om Green Day då.
Di gör mej såå lyckli. Men samtidit so fucking depressed!
Mera bryr ja mej int om att ja int e accepterad. Ja har Green Day. Låter visst sjukt. Men i denhär livssitoationen har man inte många val. Å om de e sjukt, en sendå? De e väll mitt problem.
Ja har mina flygplans skräcker, tåg skräcker osv. men de e endå inget, ja e endå int rädd fö de. De e väll så fö mej nu. Ja e int rädd längre fö saker å ting. Ja bara går live igänom å skiter i va som händer.
Gråter ennu. Green Day lyssnas ennu.
I skolan fösöker ja mitt bästa i di flesta ämnen, skärskilt i di roliga. Va får ja? 7. E ja faktist bara värd en sjua i mina kunskaper. Di sjr att man ska göra sitt bästa å så får man en sjua fö de? Så undrar man att va fan. Å så sjr di att man kanske borde fösök mera nästa kurs. Jaha, å en sjua igen. Tack å hej!
Å faktist, ja vill ha hjälp me mina problem, men hur? Ingen tror att ja har problem, elr att di e så alvarliga. De hjälper ju myki. Då dra åt pipan me er! De e ingen hjälp av er!
Å så sjr ni att ja har dålit själförtroende. Då sku ja int publicera dehär inlägge!
Ja ha bara tröttna på dehär. Alla människor, mina vänner. Int så att ja int sku vila va me di nåmer. Ja bara e så tröt, fysiskt, psykist å sosialist.
Å varför ska man bry sj om sin släkt. Bara så ni vet, mina kusiner e hemska, di flesta.
Ja ha en god tid nu stängt in alla saker, men att ja så Green Days keikka på teve gorde att ja fick ett utbrott. Ja gråter. Har lust att prata igen. Jaa..
Imårån ti Tammerfors me mamma me tåg. Nya skolkläder å sånt. Love ya mom! <3
Hunden ha vari ett stort stöd åt mej! <3
Men nu räcker de för dethär inlägget.
Ha de bättre! <3
/Ina
Ja vet int vart denhär världen e på väg. Men de sjr ja, ja hänger int me. Ja ha fastna. Ni ska int nu förstå mej fel.
Ja menar mer som att ja int e på väg nånstans me mitt liv. Men igen finns dendär kännslan där, ja väntar, på nåt. Fråga int vad, fö de vet int ja själv hlr.
Ja har bara inga förväntningar elr fantasier om framtiden.
Å alla flickor i denhär åldern jagar pojkar. Ja årkar int bara me sånt. Om en bra sku kma imot å ta de första stege så kanske, men de sku måsta va nå seriöst.
Nu om Green Day då.
Di gör mej såå lyckli. Men samtidit so fucking depressed!
Mera bryr ja mej int om att ja int e accepterad. Ja har Green Day. Låter visst sjukt. Men i denhär livssitoationen har man inte många val. Å om de e sjukt, en sendå? De e väll mitt problem.
Ja har mina flygplans skräcker, tåg skräcker osv. men de e endå inget, ja e endå int rädd fö de. De e väll så fö mej nu. Ja e int rädd längre fö saker å ting. Ja bara går live igänom å skiter i va som händer.
Gråter ennu. Green Day lyssnas ennu.
I skolan fösöker ja mitt bästa i di flesta ämnen, skärskilt i di roliga. Va får ja? 7. E ja faktist bara värd en sjua i mina kunskaper. Di sjr att man ska göra sitt bästa å så får man en sjua fö de? Så undrar man att va fan. Å så sjr di att man kanske borde fösök mera nästa kurs. Jaha, å en sjua igen. Tack å hej!
Å faktist, ja vill ha hjälp me mina problem, men hur? Ingen tror att ja har problem, elr att di e så alvarliga. De hjälper ju myki. Då dra åt pipan me er! De e ingen hjälp av er!
Å så sjr ni att ja har dålit själförtroende. Då sku ja int publicera dehär inlägge!
Ja ha bara tröttna på dehär. Alla människor, mina vänner. Int så att ja int sku vila va me di nåmer. Ja bara e så tröt, fysiskt, psykist å sosialist.
Å varför ska man bry sj om sin släkt. Bara så ni vet, mina kusiner e hemska, di flesta.
Ja ha en god tid nu stängt in alla saker, men att ja så Green Days keikka på teve gorde att ja fick ett utbrott. Ja gråter. Har lust att prata igen. Jaa..
Imårån ti Tammerfors me mamma me tåg. Nya skolkläder å sånt. Love ya mom! <3
Hunden ha vari ett stort stöd åt mej! <3
Men nu räcker de för dethär inlägget.
Ha de bättre! <3
/Ina
Kommentarer
Trackback
