Igår cykla vi då runt Gerby, Västervik och Stenhaga, å jaa, allt där emellan. (Läs:  Homecoming)
Vi tala nu om allt möijligt å kom fram till en massa olika saker. Om andra människor, om vår långa vänskap å om åss själva.
Å så e de nu me mej. Ja kmr aldrig att bli fullt lycklig. Jag kmr hlr inte att kuna slå mej ner på ett ställe. Restless soul. Sen kom vi fram till det att mina fårhållanden kmr int lyckas hlr. Just pga. detta. Jag är inte bara den sortens människa som sku kuna fästa sj till en annan människa helt och hållet. Som jag har skrivit i min ena text: "elämäni oli tuhoontuomittu alusta asti".
Men nu då jag förståt det, jag blir inte deppig. Jag börjar må bättre. Jag kmr alltid vara fri. Å det är det jag vill. Å jag är ju en ensamvarg.
Av nån anledning, även om jag verkligen har det svårt, så skulle jag aldrig byta liv med någån!

Idag blir det inte längre än detta.
Ha en bra dag, även om vädret inte är det bästa!

/Ina